Reportage av Smilla

Fröken Smillas känsla för Brittiska öarna

Jag förstod att det var något på gång för flera veckor sen, ingen hade tid med mig, de sprang bara fram och tillbaka i huset och till den där stora nya bilen. Så till sist åkte vi äntligen en varm eftermiddag när matte äntligen lyckades slita sig från sin trädgård. Om jag bara hade vetat att vi skulle vara borta så länge hadejag pinkat in gården ännu bättre. Jag är lite orolig över den där katten som brukar slinka in när jag inte är hemma. Nåväl nu var vi äntligen på väg, men vart? Första veckan trodde jag att det var en vanlig semester, för vi hälsade på både mattes moster och pappa och det gör vi ju varje sommar. Sen när vi vanligtvis åker hem igen så kom vi aldrig hem utan allt blev bara underligare och underligare. Jag förstod inte längre vad folk sa, och ibland när vi stannade var vi i en stad och nästa gång jag fick komma ut var vi helt plötsligt på en strand!

Efter några långa varma dagar i bilen lämnade de mig jätte länge i bilen och det gungade så märkligt. När matte och husse kom tillbaka talade de om att vi äntligen var framme i hundlandet England, men vadå framme vi fortsatte ju att åka bil. Tillslut stannade vi i alla fall på ett ljuvligt ställe där man kunde bada, husse kastade sig i och jag efter utan tanke på dom stora vågorna. Helt plötsligt visste jag inte vad som var upp eller ner inne i en stor våg men efter ett tag så rättade det till sig med huvudet upp och tassarna ner! PUH!

Jag visste inte att man kunde bli så blöt av vatten, efter det lärde jag mig att ”surfa” med vågen istället för att tumla runt inne i den!

Matte stod under tiden på stranden och ropade ”faan, batteriet i kameran är slut” men husse bara skrattade. Sen blev jag törstig och tänkte dricka lite vatten när man ändå är vid ”sjön” men det smakade förfärligt så nu har jag lärt mig att kolla vattnet noga.

Nästan alla hundar får gå lösa här och dessutom verkar de allra flesta slippa den där otäcka trimningen. Men de kommer inte fram och hälsar fastän de är lösa, snobbar, men däremot så kommer ofta mattar och hussar och kastar sig över mig, jag blir nästan rädd ibland. Åh, she is gordius, säger dom, jag fattar inte ett ord, men matte och husse verkar glada.

Här finns verkligen många Zassi-hundar och många ganska lika mig, jakt spaniels fast de flesta får inte heller jaga. Jag skulle verkligen vilja jaga här, det finns en massa roliga djur som inte finns hemma, speciellt de som kallas kanin är otroligt frestande. Det finns ju så många av dem, om jag skulle ta några stycken så skulle inte det göra någon skillnad, men matte och husse säger att jag inte får, tråkmånsar! Det blir faktiskt lite tråkigt att nästan alltid måsta gå i koppel, men promenaderna är väldigt varierande som tur är. När vi kommer till hedarna i Skottland ska jag få gå lös säger dom.
Och det fick jag faktisk några gånger ända tills jag stötte på en sån där ullig sak, rätt rolig att jaga dom också! De är det bästa med skottland tycker jag, jag har fullt upp i bilen med att hålla koll på dem. Det värsta med promenaderna på hedarna är att efteråt blir det ett himla pillande på mig och ibland måste matte och husse använda en grej som nyps lite för att ta bort något konstigt djur som fastnat på mig.

Först var det så varmt att jag var tvungen att bada varje dag men sen vi kom till skottland tycker till och med jag att det är lite ruggigt, jag är rädd att blåsa av berget ibland, och här blir jag blöt varje dag ändå. Men Skottarna är snälla, jag fick följa med in på puben i Invernes och bartendern kom ut med vatten till mig och alla andra på puben kom också och hälsade på mig, en hade till och med godis.

Än så länge är jag riktigt nöjd med den här semestern, vi åker visserligen mycket bil men jag har ju en sån fantastisk plats där jag ser precis allt. Men ibland saknar jag mina tränings kompisar, Tabbi-gänget, Assar, Morgan och Chili, ja till och med Zassi. Hoppas ni också har det bra.

Jag återkommer med mera rapporter senare.

Smilla